Krönika: ”En turbulent säsong – ur supportrarnas synvinkel”

Angelholms flygplats

Vi satte oss i bilen på Fredagseftermiddagen, och körde de 11 milen ner till Ängelholms flygplats. Vi skulle ta oss de 110 milen enkel resa upp till Umeå för den avgörande matchen i kvalserien mot Björklöven. En resa som bestämdes och bokades ca 10h före avresa pga resultatet i matchen hemma mot Hästen. Känslorna och nervositeten var outhärdliga. Det var ju nu det skulle avgöras. Blir det Hockeyallsvenskan eller Div 1 till hösten?

Äntligen var det dags. Minibussarna rullade mot Stockholm och Hovet. Det var Torsdag 12:e september och premiär borta mot Djurgården. Känslorna flödade, grabbarna var laddade till tusen och drycken var på kylning. Äntligen var det premiär! 0-2 efter två perioder och stämningen var på topp bland det ca 80 talet rödvita på bortasektionen. Lite oturligt vänder hemmalaget i sista perioden, men Troja får med sig en poäng i en tuff premiär och känslorna efter är väldigt bra. Två dagar senare, Lördag 14:e september var det dags igen. Denna gången Malmö Redhawks på bortaplan. TS hade storsatsat på resan, och arrangerade för första gången i föreningens historia en tågresa. Ca 100 rödvita resenärer satte sig på Öresundståget med destination Malmö Arena. Tuff match, och förlust 4-0, men nu hade vi i alla fall klarat av den svåra inledningen av Hockeyallsvenska och bland supportrarna var det ändå ”good feelings”. Det var ju inga lätta bortamatcher att stångas med, men vi hade en poäng i bagaget inför hemmapremiären. Måndagen kom och Asplövenspelarna åkte ut isen för att värma upp. Det här var ju en match, vi bara skulle vinna. Men så blev inte fallet. En riktig plattmatch och förlust, 0-4.

Säsongen fortsatte och allt fler och fler förluster inkasserades. Vad var det som var fel? Vad var det som inte fungerade? Allt fler supportrar började visa sitt missnöje och började ifrågasätta inte minst headcoach Gunnar Leidborg. Troja såg inte alls bra ut vid denna tidpunkten och någonting var ju tvunget att ske för att få en förändring. Delar av TS styrelse hörde av sig till klubbens ordförande och ville ha ett möte för att kunna diskutera hur vi tillsammans skulle ta oss ur den här krisen. Men något möte gick man inte med på. Istället fick TS kritik för att varit tysta ända sen oktober,och man ska tydligen ha varit 20-25 personer som klappat i otakt på hemmamatcherna. Detta resulterade i att det blev en väldigt irriterad situation mellan supportrar och  föreningen och i nästkommande hemmamatch mot Karlskrona HK fick Troja spela inför en knäpptyst klack de första fem minutrarna, då TS visade sitt missnöje mot  klubben, inte spelarna. Inte långt efter detta hade Trojas ledning insett detsamma att en förändrig är nödvändig och man meddelade på hemsidan att man avbrutit samarbetet med headcoach Gunnar Leidborg och man flyttar upp engelsmannen Paul Thompsson, från ass coach till headcoach. Skulle detta bli vändningen? Skulle Troja klara av att resa sig och ta sig från jumboplats och förbi SSK som låg på den säkra sidan av strecket. Många supportrar ville tro på det bästa, även om det kändes lite skeptiskt.

Troja reste sig inte och det stod klart att man behövde spela kval nedåt tillsammans med Björklöven från Allsvenskan. Det var väldigt olika funderingar från supportrar hur det skulle gå i en negativ kvalserie mot lag som Piteå, TAIFoch Kallinge-Ronneby. Vissa supportrar var stensäkra på att vi skulle klara det, medans andra var väldigt oroliga. Det började ju åtminstone bra, då vi slog Björklöven i första omgången på sudden i Sunnerbohov och det blev lite positiv stämning igen på läktarplats. Men det varade inte länge. Matchen efter åkte Troja på stordäng i Norrköping mot div 1 laget Vita Hästen, med 8-5. Åtta (!) mål insläppta! Försvarsspelet var katastrofalt dåligt, och det utnyttjade ett hungrigt Vita Hästen. Med fortsatta förluster, dessutom på hemmaplan mot Piteå och Kallinge-Ronneby hade man nu sattit sig illa i klistret och man var tvunget att vinna de två bortamatcherna mot Tingsryd och Kallinge-Ronneby. Troja reste sig och visade stort hjärta och kämparanda och gjorde det man var tvunget att göra. Att ta sex poäng. Hoppet tändes igen och den stora supporterskaran på båda bortamatcherna fick jubla högt, och man visade att vi ger oss aldrig. Det räckte dock inte så långt att man hade säkrat ett allsvenskt kontrakt innan sista omgången, så det blev som illa befarat, att allting skulle avgöras i Umeå, borta mot Björklöven i en riktig rysare. Tankarna inför matchen var många, och hela Ljungby stod still och alla bet på sina naglar. Troja förlorade matchen med 3-0, och degraderingen var ett faktum. Div 1 väntade runt hörnet efter 6 år i Sveriges näst högsta liga. Det var tungt, mycket tungt. Bara tomhet och allting kändes bara skit.

Men en sak är klar och det är att vi kommer komma tillbaka, som vi alltid gjort förut. Förmodligen kommer vi tillbaka starkare än någonsin. Nu ser vi till att vi gör något bra av det här, och ser det som en nystart. Vi är Troja Ljungby, och vi ger oss aldrig. Till hösten står vi där igen, med våra rödvita flaggor och stöttar vårt älskade Troja och målet är glasklart – Vi ska tillbaka!

 

Trojasupport
Officiell supporterförening för IF Troja Ljungby